Fredrik & Henriks mamma

Oj, har vi haft inbrott? Nej, men jag lyckades låsa oss ute, och skrikande henrik var kvar inne! Hur då undrar ni säkert? Jo, d var så här... Jag skulle sätta ut atlas i snöret o gick ut i strumporna. Fredrik gick bakom i hallen m skorna i handen, och jag sa "nej stanna" till honom. Men snöret var inte vid dörren, utan jag fick gå runt huset, och så öppnade jag bakluckan till bilen för atlas gillar att ligga där. När jag kommer tillbaks är inte fredrik kvar i hallen, så jag kutar in snabbt o kollar runt o ropar på fredrik. Utan att tänka på nycklar slår jag igen dörren o letar efter fredrik. Han är vid bilen o springer bort, över vändplanen, skorna var slängda utanför förardörren. Pust! Nästa moment, den låsta dörren! Inga nycklar, ingen telefon Om henrik inte hade varit inne hade jag åkt till Per. Om han inte hade varit vaken o skrikit så hade jag tagit d lugnare. Men nu var ju min unge inlåst, så jag skulle bara in! Jag tittade på nåt att slå sönder med, hittade pers sko m stålhätta, så den fick det bli! Och in kom jag! Jag skickade sms till Per o frågade, "vad hade du gjort om du låst dig ute?". D var att krypa ner i grunden o upp i hålet där värmepumpen installerats el slå sönder fönster. Jag svarade; jag gjorde d sistnämnda. Har än så länge inte fått nån kommentar. Har jag lärt mig nåt? Ja, att ha extranyckel är bra, att huset inte är d minsta stöldsäkert, att barnen går före allt, att d e jobbigt att städa upp glas-splitter, att fredrik är snabb, att ska bli skönt när vi fixat klart staketet.