Fredrik & Henriks mamma

Vår älskade fina Atlas är nu i hundhimlen! I lördags kväll åkte vi in till Albano med får underbara hund! Känns fruktansvärt. Overkligt. I tre dagar har jag haft gråt-attacker, så fort jag börjat tänka på honom, när jag ser minsta tecken som koppel, snöret som han satt i ute osv.

Idag känns det lite bättre.


Inne på Albano blev vi omhändertagna av proffesionell personal, som var underbara och trevliga. Det var lugnt med folk, så det kändes bra. Vi kom in 21.00, de stänger 22 på lördagar. Vi fick komma in på ett rum. Jag och barnen var med. Sen gick vi ut när Atlas skulle få en lugnande spruta. Efter ett tag fick vi gå in igen, då hade Henrik somnat och Fredrik var lugn. Atlas blev glad när hans matte kom in, så trots lugnande sprutan så vinglade han fram till mig och viftade på svansen.



Per satt med Atlas i famnen, på golvet. Jag och Fredrik satt bredvid och klappade och pussade honom för sista gången. När det var klart, gick jag och barnen ut, för jag ville inte se när han var livlös. Han fick ett fint avslut och fick somna in i husses famn, 22.15. Men usch vad hårt.

När vi satt i bilen och skulle åka därifrån höll Fredrik kopplet och med bekymrad blick "N´dä, n´dä", och pekade mot djursjukhuset. Han tyckte att Atlas saknades i bilen! Han förstod att han var kvar därinne.