Livet är hårt, livet är verkligen hårt!
Jag gick en kort promenad med barnvagnen för barenen skulle sova. Så stannade jag till hos Anita, för att prata lite, för att kika om hon fått in nåt mer på loppis.
Hennes man gick bort i slutet av januari, ute, hemma på altan, helt oförberett. En fruktansvärd chock för alla, Anita, barn och barnbarn och alla runtomkring. Och för oss. Det är så otroligt tråkigt, för det var verkligen världens bästa grannar. Urgulliga, ställde alltid upp, alltid snälla, bjöd dessutom på gott fika och gott grillat emellanåt!
Nu är Anitas liv helt raserat... inte nog med att hon har en stor sorg att bearbeta. Hon måste sälja huset, med allt vad det innebär, som de byggt upp ett liv tillsammans i, och flytta. Från ett avskillt fint hus på landet med fint tomt, till en tvåa med uteplats i Norrtälje. Usch vad jag lider med henne.
Allt har gått relativt fort, om allt går i lås, flyttar hon redan nu 1 augusti. Jag förstår henne, om jag hade varit i samma sits, hade det varit likadant för mig. Jag hoppas hon kan hitta lite ro, men givetvis kommer det inte vara som förut, men jag vet att hon kommer att hitta ett nytt sätt att leva vidare på.
Jag har sagt länge att jag ska bjuda på tårta när staketet blir klart, men hon hinner flytta innan vi får det klart. Så jag sa att jag tar med tårta i helgen, så fikar vi hos henne.
Livet är verkligen hårt!
Jag försöker att påminna mig själv att ta till vara på det, och försöka leva i nuet!
Hennes man gick bort i slutet av januari, ute, hemma på altan, helt oförberett. En fruktansvärd chock för alla, Anita, barn och barnbarn och alla runtomkring. Och för oss. Det är så otroligt tråkigt, för det var verkligen världens bästa grannar. Urgulliga, ställde alltid upp, alltid snälla, bjöd dessutom på gott fika och gott grillat emellanåt!
Nu är Anitas liv helt raserat... inte nog med att hon har en stor sorg att bearbeta. Hon måste sälja huset, med allt vad det innebär, som de byggt upp ett liv tillsammans i, och flytta. Från ett avskillt fint hus på landet med fint tomt, till en tvåa med uteplats i Norrtälje. Usch vad jag lider med henne.
Allt har gått relativt fort, om allt går i lås, flyttar hon redan nu 1 augusti. Jag förstår henne, om jag hade varit i samma sits, hade det varit likadant för mig. Jag hoppas hon kan hitta lite ro, men givetvis kommer det inte vara som förut, men jag vet att hon kommer att hitta ett nytt sätt att leva vidare på.
Jag har sagt länge att jag ska bjuda på tårta när staketet blir klart, men hon hinner flytta innan vi får det klart. Så jag sa att jag tar med tårta i helgen, så fikar vi hos henne.
Livet är verkligen hårt!
Jag försöker att påminna mig själv att ta till vara på det, och försöka leva i nuet!
Kommentarer
Trackback
